Erik spanar om bostadsbyggandet
Ingen har missat att vi har bostadsbrist i Stockholm, eller hela Mälardalen och stora delar av Sverige, för den delen. Bostadsbristen i Stockholm och de astronomiskt höga bostadspriserna beror huvudsakligen på att regionen har stor inflyttning samtidigt som det historiskt byggts för lite.
I slutet av förra året bodde 2,2 miljoner människor i Stockholmsregionen, 35 000 fler än 2014. Här centrerades också 45 procent av rikets befolkningsökning under året, en ökning som väntas fortsätta. Därför gäller det nu att planera för över 500 000 nya invånare fram till år 2030. För att klara det behöver det regionala behovet om minst 16 000 nya bostäder per år tillgodoses. Det positiva är att vi faktiskt börjar se resultaten av bostadsbyggande. Inte sedan miljonprogrammets dagar har det påbörjats så många bostäder i länet som under 2015. Och enligt Boverkets prognoser kommer det att påbörjas cirka 18 000 nya bostäder under 2016. Problemet ligger uppenbarligen inte längre i kommunernas förmåga att ta fram detaljplaner eller att det saknas behov. Fastighetsföretag och politiker verkar alla överens om att behovet av bostäder är väldigt stort och vill få bostäder byggda. Men varför sker inte ännu mer och ännu snabbare?
Moduler, väggar och golv anlöper regelbundet
I Södertälje Hamn möter vi byggbolag regelbundet. De använder vår hamn för att importera prefabricerade väggar, golv och husmoduler. Sist jag träffade dem berättade de att det idag är mer än 12 månaders leveranstid på prefabricerade väggar. I Sverige har vi till stor del lagt ned våra tillverkande företag och en mycket stor del av de prefabricerade enheterna kommer från Baltikum. De Baltiska ländernas största exportmarknad är Sverige, och jag gissar att denna fokusering har ökat ytterligare i och med att Rysslands ekonomi sjunkit som en sten det senaste året. Flera av de Baltiska tillverkarna har styrt om hela sin tillverkning mot export. De offererar inte längre lokalt, ändå börjar det bli en bristvara i Sverige. Som ett brev på posten dök i veckan den första förfrågan på hantering av fartyg från en rysk tillverkare.
Här kommer Södertälje Hamns snabbväxande affärsområde ”fast bulk” in. På tre år har vi gått från noll till flera fartyg i månaden med prefabricerat byggmaterial. Vi såg tidigt en möjlig trend och investerade därför tid och pengar i marknadsundersökningar, marknadsföring och hanteringsutrustning. Vi specialiserade oss och har knutit tillverkarna i de Baltiska länderna nära oss. Förutom effektiviteten i att transportera byggmaterialet via Södertälje Hamn, finns också bra miljöargument. Transporterna går över Östersjön i konventionella fartyg istället för snabba färjor, och detta minskar utsläppen av koldioxid med 75 procent. Transporterna från Södertälje till byggnadsplatsen går med kortast möjliga väntetid.
Men det är inte bara hus som byggs i Stockholm. Hamnen hanterar stålspont för diverse olika projekt, både från järnväg och fartyg. Stora och tunga brodelar för all infrastruktur som behövs i den växande regionen till exempel. Förra året hanterades den nya Årstabron och nästa sommar räknar vi med att hantera Centralbrons nya delar som väger flera hundra ton styck.
Vägen framåt
Jag tror att importen av prefabricerade huselement och moduler kommer att fortsätta växa kraftigt. I Södertälje förutsåg vi detta redan för fyra år sedan och lade upp en strategi för att hantera detta. Vi träffade ambassadörer för de baltiska länderna, kunder, mottagare, tillverkare och så vidare. Inför de första fartygsanlöpen var vi oroliga för själva hanteringen, och de eventuella hanteringsskador vi kunde orsaka. Vi hade hört mardrömshistorier från kollegor i branschen. Därför valde vi att besöka de tillverkande företagen, både från ledningen, arbetsledningen och på stuverinivå. Fram till idag har vi haft sju resor där stuveriarbetare sett fabriker, sett lastning och träffat folket på andra sidan. Detta har gjort att fartygen som kommer till oss blivit mycket enklare att hantera, även om det självklart finns saker kvar att göra.
Vi i hamnen ser detta som en av våra framgångssagor. Från att tacka nej till förfrågningar och sucka djupt inom organisationen när vi började prata om att hantera betongelement, till att ha flera fartyg varje månad med stora volymer och faktiskt hjälpa till med att lindra bostadsbristen i Stockholmsregionen.
Med den här sista spaningen tackar jag för mig och önskar alla medarbetare på Södertälje Hamn, kollegor i branschen och kunder lycka till. Alla är ni med och bidrar till en starkare region och ett välbehövligt bostadsbyggande.
/ Erik Froste
« Tillbaka